Ulrika Ehrensvärd

Förra helgen var jag på utbildning för språkstödjare i Internationella Bekantskapers regi. Vi fick två heldagar för en mycket rutinerad person inom utbildningsformen Sfi, svenska för invandrare. Det roligaste under utbildningen var att träffa alla andra som engagerar sig i språkfrågor. Flera hade varit aktiva under många år och hade mycket att berätta. Några var tidigare språklärare, som hade nytta av sina kunskaper i mötet med våra nya invandrare. Jag har hittills varit imponerad av de elever som jag träffar på Medelhavsmuseet. Flertalet är motiverade och nyfiken på att lära mer om Sverige och det svenska språket. De flesta är kärleks- eller arbetsimmigranter, vilket säkert också påverkar deras motivation att möta en ny kultur. Den är frivilligt i Sverige. Under utbildningen fick jag dock upp ögonen för ett par hinder, som jag tycker är besvärliga. Jag ska nämna några exempel. Vilka utmaningar ställs vi inför? 1. En kvinna från Mellanöstern hade anmält sig till en tvådagarskur

Häromdagen åkte jag Roslagsbanan från Täby in mot Östra station. Jag började diskutera biljettläsaren med konduktören. En sådan används vid alla lokalbanor i Stockholm, som exempelvis Lidingöbanan och Tvärbanan. Sedan något år har landstingets trafikförvaltning (tidigare SL) tagit fram en ny, grå läsare, som ska kunna läsa av både reskassa och månadsbiljetter. Tidigare använde konduktörerna en blå läsare, som inte klarade reskassan. Dessförinnan läste de av en annan grå läsare, som vägde för mycket och gav personalen arbetsskador. Läs mitt tidigare inlägg . Lova runt och hålla tunt Den nya, grå läsaren är alltså utformad för att klara alla typer av biljettviseringar. Den bör också ha tagits fram i ljuset av att tidigare grå läsaren var för tung. En konduktör läser av tusentals biljetter om dagen - och då gäller det att arbetsverktygen är lätta. Den nya läsaren har dock inte blivit den succé som förväntades. Den är utformad för att klara såväl kortbetalning som avläsning av sms, men

Varje dag åker närmare 790 000 personer kollektivtrafik i Stockholm. För många innebär det långa pendlingstider och en eller flera byten. Hur planeras kollektivtrafiken för att skapa trivsel under hela resan? Kollektivtrafiken ska vara tillgänglig, säger Anders Lindström, trafikförvaltningens tidigare förvaltningschef i SL:s årsberättelse för 2013. Den ska även vara attraktiv och hållbar. "Vi är ett serviceföretag som vill få fler att åka säkert, tryggt, i ren miljö och med tydlig information." Vad innebär dessa ord för den faktiska upplevelsen av kollektivtrafiken? I min föreställningsvärld ska hela resan kännas attraktiv, där även byten och väntan vid stationer räknas in. Det ska helt enkelt kännas mer positivt att åka kollektivtrafik än att ta bilen. Dagens blogg fokuserar på stationsmiljön. Attraktiva stationer i tunnelbanan På flera sätt tycker jag att kollektivtrafikens tunnelbanestationer har blivit mer attraktiva under senare år. Exempelvis har Östermalmstorg

Tänk så många flyktingar som kommit till Sverige under senaste tiden. Skulle jag kunna bidra till att underlätta situationen? En vän och jag går nu på språkkafé med Internationella Bekantskaper på Medelhavsmuseet i Stockholm på tisdagar. Där får vi möjlighet att träffa människor från andra länder och som vill lära sig svenska. Det är spännande att möta människor från andra kulturer, vilket jag inte så ofta gör i min vardag. Många av dem som är där har kommit till Sverige för att de fått jobb här eller förälskat sig i en svensk. Jag har bara träffat några enstaka flyktingar. Hittills har jag träffat människor från bland annat Ukraina, Kina, Filippinerna, El Salvador och Iran. Vad har jag lärt mig? Jag börjar bättre förstå hur svår svenskan är. Hur böjer man ord? Vilka prepositioner använder man? Hur betonar man ord? Jag försöker rätta genom att säga om meningen med korrekt svenska. Innan frågar jag om personen vill att jag rättar - eller om han eller hon snarare vill "prata

I går kväll var jag på O'Learys i Gamla stan i Stockholm. Jag lyssnade på musik med vänner. Vid bordet kom vi att prata om spontandans till musiken. Brukade gästerna dansa till låtarna? I Sverige krävs ett danstillstånd - och utan det får man inte dansa om man känner för det. Dans kräver också en högre momssats än passivt lyssnande, vilket var nytt för mig. Krogägaren får betala 6 procent om gästerna lyssnar på musik och 25 procent om gästerna ska få dansa. Varför har vi sådana regler? Att spontandansa skulle liva upp krogmiljöer och göra det lättare för människor att träffas. Möjligtvis kan det bli lite stökigare, men det skulle säkert gå att leva med. Utomlands är spontandans ofta tillåtet, vilket ger en mysigare miljö. Spontandans har tidigare diskuterats i den offentliga debatten. Räddningstjänsten och polisen vill ha kvar lagstiftningen medan flera andra aktörer vill avskaffa den.

I helgen var jag ute och gick med en vän. Vi hade vägarna förbi Sjöhistoriska museet i Stockholm bestämde oss för att gå dit och fika. Ingen av oss hade satt en fot på museet sedan 1970-talet. Vi var nu lite nyfikna på vad museet i dag hade att erbjuda. Blekt fik Bistro Österberg , som fiket visst heter, var helt okänt för oss. Trots att vi båda passerat nedanför museet många gånger vid promenader runt Djurgården, var vi osäkra på om museet hade ett fik. Både Tekniska museet och Etnografiska museet, som ligger i närheten, har välkända och välbesökta fik. Förvånat funderade jag på hur museet hade råd att inte marknadsföra sitt fik - och därmed sitt museum. Inte ens en anslutning fanns mellan promenadvägen vid Djurgårdsbrunnskanalen och museet trots museets närhet till vattnet. Jag köpte en smörgås, som var helt okej. Däremot kändes inte bistron lika lockande som grannmuseernas fik. Efter fikan gick vi runt bland montrarna i entréplanet på museet. Det enda vi såg var båtmodeller